Fritänkaren

Kanske har du också oavsett utbildning eller yrke, om du är fattig eller rik, om du är en intellektuell person börjat få nog av dagens "zeitgeist" och upplever att innehållet i det liv vi indoktrineras till att leva är fattigt. Nyhetsförmedlingen känns hopplöst fragmenterad och fördjupningarna känns grunda. Mycket i det officiella narrativet präglas av svårartad ängslighet och svartvitt tänkande. Debattklimatet är undermåligt och respektlöst.

Min magkänsla säger mig och jag förstår intellektuellt att vi just nu genomlever en ödesmättad historisk period. Att den är avgörande för den fortsatta samhällsutvecklingen och våra barns och efterföljande generationers livsvillkor.

Det stora visionära, eftertänksamma, problematiserande, kritiska politiska samtalet saknas. Viktiga filosofiska diskussioner lyser med sin frånvaro. I en tid där den tekniska utvecklingen går svindlande fort är det alldeles för få som sysselsätter sig med att kritiskt granska vad det är för samhälle vi håller på att skapa.

Utvecklingsoptimism är viktigt men den naiva positivism som uttalas på sina håll rörande all ny teknik och vetenskap på väg att förverkligas, eller kanske i den allt mindre transparenta värld vi lever i redan är förverkligad, framstår som så naiv att man kan undra om det finns en bakomliggande agenda.

Vi lever i en tid då den västerländska civilisation på många sätt tycks ha passerat zenit. Där bristen på ett kompetent och etiskt ledarskap lyser med sin frånvaro. Där dygderna varken lärs ut, uppmuntras eller belönas och människor har glömt att kultiverandet av dessa skulle gör dem till bättre familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater och samhällsmedborgare. Som ideal skulle de sannolikt öka den enskildes egen livskvalitet och möjlighet att nå sin fulla potential.

Jag som läkare kan tänka på detta som sjukdomstecken eller symtom från samhällskroppen. Den är anfäktad och det är inte bara tecken som sammanhänger med att vi lever i en revolutionerande tid och genomgår ett paradigmskifte.

Korruptionen är ett sådant sjukdomstecken. Girigheten och den oförblommerade narcissismen andra.

Jag anser att ansvaret för det moraliska förfall som pågår på alla samhällsnivåer i första hand ligger hos eliten inom näringsliv och politik. På min önskelista står kulturyttringar som inte bara beskriver detta utan åtminstone vågar närma sig frågan hur problemet kan angripas. Missförstå mig rätt, det är inte moraliskt uppbyggliga sagor med pedagogiska pekpinnar jag är ute efter, men det kanske finns förbisedda frågor som bör ställas?

Jag är inte ensam om min åsikt, den är nog tämligen spridd. Inget unikt. Redan Eliot och Spengler anade vart åt det barkade. Fick de rätt? Nej, det dröjde, men nu kanske det är dags.

Min önskan är att jag kan ge någon en impuls som bidrar till ett fördjupat intresse för vår kultur i alla dess yttringar. Vad är det som kännetecknar dess höjdpunkter och som bidragit till att Västerlandet globalt varit starkt tongivande och otvetydigt fört mänskligheten framåt? När den idag av sunda, begripliga, till och med önskvärda skäl utmanas av andra kulturer vore det då inte synd om vi samtidigt också förlorade vår själ?

Det som varit försvinner och upplöses i allt snabbare takt. Men vad är det som är på väg att komma i dess ställe?


Hälsningar
Jan

Fritänkaren