När blir grävande journalistik konspirationsteori?

Vad är "fake news", riktiga nyheter eller ren och skär konspirationsteori? Inte alltid lätt att svara på. Inte heller vilka "nyheter" som är propaganda eller har ett dolt syfte. Inte ens högkvalitativ seriös journalistisk nyhetsbevakning är problemfri om den utelämnar viktiga delar av verkligheten eller låter bli att ställa de svåra frågorna.

I sommar ska Janne Josefsson sommarprata och han har lovat att "ge allt" för att beskriva vad som driver honom. Jag nämner det för behovet av grävande journalister är större än någonsin.

Min ambition är att i några blogginlägg försöka reda ut frågan i rubriken. Ämnet är superhett och jag tycker det hanteras valhänt och bristfälligt av traditionella medier som i allmänhet säger sig vurma för den hotade grävande journalistiken, men samtidigt och av goda skäl distanserar sig från allt som "luktar konspirationsteori". Jag hävdar att detta förhållningssätt inte duger, det måste problematiseras.

Konspirationstänkandet sprider sig på internet och i många fall är det olyckligt, samtidigt tror jag det gjort en hel del människor till bättre och mer kritiska nyhetskonsumenter. Ett resultat som i så fall är av godo. Motsatsen, att bli genomgående konspiratorisk, falla offer för lättvindigt hopkomna och dåligt underbyggda påståenden om komplotter och i värsta fall utveckla en paranoid världsbild är en risk för den som utvecklar ett ensidigt och osunt intresse.

Det knepiga är att väldigt många betydande komplotter är historiskt välbelagda.

Traditionella medier uppvisar en beröringsskräck för och svartmålar alla som är tillräckligt öppensinnade för att åtminstone överväga alternativa sammanhang och förklaringar till händelser och skeenden - sådana individer är konspirationsteoretiker och mindre begåvade "foliehattar". Forskning har dock visat att tänkandet finns i alla socialgrupper och även bland högutbildade välbegåvade människor.

Min tes är att den ofta svartvita beskrivningen av nyhetsrapporteringen som antingen korrekt, seriös, objektiv och faktakontrollerad eller konspiratorisk, med idéer som attraherar alla typer av imbecilla foliehattar  - den är kraftigt förenklad.

Utan att befinna mig i politikens utkanter, jag vill i detta sammanhang beteckna mig som en modern och rimligt medveten socialliberal, hävdar jag att nyhetsrapporteringen blivit alltmer problematisk. Den är ytlig och ofta väldigt fragmenterad. De bakomliggande sammanhangen beskrivs dåligt eller inte alls, något som inte sällan gör verkligheten och de större skeendena obegripliga.

Längre än så kommer jag inte i detta blogginlägg. Läs fortsättningen här. Glöm inte bokmärket och "lajka" gärna!



Författarpresentation

Robert Ludlum (1927-2001) föddes i New York och dog i Naples Florida. Han var en amerikansk författare som översatts till 32 andra språk. Han skrev omkring 30 romaner, som samtliga tillhör gruppen spionthrillers. Hjälten i romanerna arbetar alltid mot helt omöjliga odds och handlingen innehåller omfattande våld och action.

Enligt Wikipedia skrev han 27 thrillers, men hur man räknat då vet jag inte. Mest känd är han som skaparen av Jason Bourne från The Bourne Trilogy-serien. Böckerna har sålts i en upplaga på mellan 290 och 500 miljoner exemplar i 40 olika länder. Han publicerade också böcker under pseudonymerna Jonathan Ryder och Michael Shepherd. Minst 13 böcker har filmatiserats.

Han läste bland annat Drama på Wesleyan University i Middletown i Connecticut. Innan han debuterade som författare hade han varit marinkårssoldat, skådespelare och producent. På 50-talet satte han upp shower på Grant Lee teatern i Fort Lee, New Jersey, något han även gjorde på andra ställen på 60 och 70-talet. Under 70-talet levde Ludlum i Leonia, New Jersey där han varje dag ägnade ett antal timmar åt skrivandet.

I Ludlums romaner finns vanligtvis en hjälte eller en liten grupp individer på korståg mot och kämpande med kraftfulla motståndare vars själva avsikt och motivation är ondskan som de utövar med skrämmande politiska och ekonomiska metoder. Världen i hans litterära värld består av globala företag, ljusskygga militära styrkor och regeringsorganisationer alla samarbetande för att bevara (det onda) eller undergräva (det lagliga) status quo.

Ludlums romaner inspirerades ofta av konspirationsteorier, både historiska och nutida. Hans skildringar av terrorism i böcker som The Holcroft Covenant och The Matarese Circle återspeglar teorin att terrorister, istället för att vara isolerade grupper av ideologiskt motiverade extremister, faktiskt skapats av regeringar eller privata organisationer för politiska ofta auktoritära syften.

  • The Scarlatti Inheritance - Affären Scarlatti (1970)
  • The Osterman Weekend - Operation Omega (1972)
  • Trevayne - Pejling Pentagon (1973) (skrevs under psudonymen Jonathan Ryder)
  • The Rhinemann Exchange - Täcknamn Tortugas (1974)
  • The Cry of the Halidon - Maktbas Jamaica (1974) (skrevs under pseudonymen Jonathan Ryder)
  • The Gemini Contenders - Brännpunkt Saloniki (1976)
  • The Chancellor Manuscript - Nyckelord Chasong (1977)
  • The Holcroft Covenant - Träffpunkt Genève (1978)
  • The Parsifal Mosaic - Pussel Parsifal (1982)
  • The Aquitaine Progression - Konspiration Akvitanien (1984)
  • The Icarus Agenda - Uppdrag Ikaros (1988)
  • The Scorpio Illusion - Skorpionerna (1993)
  • The Apocalypse Watch - Fjärde rikets män (1995)
  • The Prometheus Deception - Prometheus öga (2001)

Förutom ovanstående står han bakom åtminstone delar av andra bokserier och böcker skrivna av andra författare baserade på opublicerat material av författaren. Robert Ludlum efterlämnade vid sin död en mängd opublicerat material. De bägge första av dessa böcker lär ha iordningställts av hans redaktör. De tre senare böckerna har iordningställts med hjälp av en ännu oidentifierad spökskrivare.

  • The Sigma Protocol - Sigmagruppen (2001)
  • The Janson Directive - Fallet Novak (2002)
  • The Tristan Betrayal - Dokument Vargfälla (2003)
  • The Ambler Warning - Mannen som inte fanns (2005)
  • The Bancroft Strategy (2006)