Skrivarskolan och del ur tidigare manus

Innan OCH ELD FÖLL FRÅN HIMLEN påbörjades skrev jag faktiskt en hel bok. Det var också en thriller i min egen genre. Manuset har jag inte försökt publicera i sin nuvarande form. En storslagen internationell thriller, det var vad det försökte vara, och det var vad jag tyckte var lämpligt att börja med. Man ska inte göra det lätt för sig.

Projektet slutfördes men storyn utspelade sig i Sverige, hela USA, dessutom i Libyen och Frankrike. Hur som helst var det en bra skrivarskola. Hårdhänt fick jag erfara vad som får plats i en roman, och inte minst hur stort persongalleri en läsare klarar av — Dostojevskij får ursäkta. Det här med konflikter, spänningskurva, storyline, plot, kroken, katalysatorn, karaktärsteckning mm hade jag bara så smått börjat nosa på.

Poängen är att jag efter att manuset slutförts fick rådet att skriva om något som utspelade sig här i landet och det rådet tog jag omedelbart fasta på, men jag behöll de viktigaste karaktärerna. Under skrivandet av den nya boken har det första projektet fungerat som en mytologisk bakgrund. Det har inte varit fel och det har bidragit till känslan i storyn. I min debutroman görs affärer med ett amerikanskt företag, som jag skrev utförligt om i manus ett. Fantasin och kreativiteten fick därför extra näring. Är ni med? Tänkte väl det.

För er verkliga Jost Härjfeldt konnässörer kommer här lite extramaterial. Ni vet sånt där som finns på DVD-skivorna tillsammans med filmen, vi får följa med på inspelningen, bakom kameran eller ta del av bortklippta scener. Det som kommer nu är en scen ur det första projektet, som ligger och mognar till innan jag sätter tänderna i det igen och gör litteratur av det. Vi får träffa en erfaren medarbetare på CIA som lever ett långt ifrån glamouröst liv, åtminstone till vardags. Det får bokföras under rubriken ”bortklippta scener” och jag är säker på att karaktären Ed Hall på CIA kommer att dyka upp i uppföljaren eller den tredje boken om Jost och hans chef Lukas Örnvreten på Sektionen. Åtminstone hoppas jag det, för jag gillar honom.

CIA-högkvarteret i Langley, 15 april

Ed Halls Toyota Corolla 2007-års modell, hade en lack som var ljusblå metallic. På vänster bakflygel fanns några repor efter att han haft för bråttom ut från garaget, några veckor tidigare. Hall körde in på den stora parkeringsplatsen vid högkvarteret, i Virginia utanför Washington DC. Vädret var inget vidare, det var en dimmig morgon. Molnen gick ända ned till marken.

Edvard “Ed” Hall körde samma sträcka varje morgon men han tog olika rutter och brukade variera ankomsttiden. Kvällen innan hade han somnat ifrån ganska tidigt, trött efter det intensiva arbetet han dragits in i.

Hall bodde ensam i sin lägenhet och levde för jobbet. När han kom hem brukade Hall laga middag av halvfabrikat eller äta färdiga måltider som värmdes i micron eller ugnen. Efter tv-nyheterna brukade han sitta nersjunken som en hösäck i soffan med anteckningsblocket och skriva kryptiska anteckningar och listor. Någon nytta gjorde det för dagtid på kontoret brukade Hall i allmänhet ha tankespåren klara för sig. Och han kunde ge medarbetarna tydliga, klara besked om vad som borde göras. Hall framstod som en person med ett glasklart och skarpt intellekt. Omdömet var inte oförtjänt heller, med hänsyn till allt.

Bortsett från att han inte hade någon förmögenhet och inte heller någon fru, och dessutom hade sjangserat så var det inget större fel på Halls liv. Hans vuxna son och dotter bodde bägge i New York. Hall brukade träffa dem en tre fyra gånger i halvåret. Då tog han skytteln upp och brukade stanna över helgen.

Hela bilen riste till när Hall slog igen framdörren. Hans Toyota var för ovanlighetens skull nytvättad och fukten skvätte från lacken. På parkeringen tände Hall oftast dagens första cigarill och stod och rökte ett par minuter innan han gjorde entré.

Även om Hall inte var någon storkonsument av prosa så läste han faktiskt sånt som inte var facklitteratur. Hall gillade att se på film och gick till och med på teatern då och då. Mr Hall som han kallades var trots sitt anspråkslösa utseende och lika anspråkslösa livsstil en person som visste mer än vad som var nyttigt. Vad som styrde historiens gång var ingen gåta för Hall, han hade varit med för länge. Hall hade god koll på vilka delar av den officiella historieskrivningen som var sann, falsk eller en halvlögn. Nu när han inte hade långt kvar till sextio kunde Hall se tillbaka på ett långt och framgångsrikt yrkesliv. Han hade i alla år arbetat för firman och Halls yrkesliv hade sträckt sig rakt genom mänsklighetens mest kritiska period hittills.

Flera av hans kollegor hade hamnat i missbruk eller fått psykiska problem. Andra hade försvunnit och Hall kände till flera stycken som betalat det yttersta priset — under det att de patriotiskt tjänat landet. Hall hade kanske haft tur eller också hade han bra instinkter.

Plikttroget hade Hall tjänat landet och vårdat den känsliga information han bar runt på. Hall var utom under de mest politiserade perioderna, mycket betrodd. På något sätt, förmodligen en slump, hade en hel del fantastiskt material kommit hans väg. Hall tänkte på det samtidigt som han blåste ut röken och fimpade cigarillen.

Kennedymordet och sextiotalet hade passerat innan Hall kom in i verksamheten. Men det var mer än tio års Kallt krig kvar, då han började få lön från underrättelsetjänsten. Utforskningen av rymden hade påbörjats på allvar. Den vetenskapliga utvecklingen skenade totalt i slutet på 1900-talet. Nuförtiden hade forskningsfronten försvunnit in i ett töcken som var lika tjockt som morgonens dimma, tänkte Hall medan han gick över den fuktiga asfalten mot huvudingången.

Hälsningar

Jan