Vår granne hade ett jäkligt år

Vaknade precis, klockan är snart halv sex. Birgitta sover. Snart är vi på väg till våra respektive mottagningar. Solen lyser över stan. Himlen är blå och en fiskmås flaxar lugnt förbi. Över Västerbron rullar en än så länge gles trafik. Nu är träden mulligt gröna. Snett bort till höger ligger Marieberg med Svenska Dagbladet och DN:s höga hus. Där inne sitter väl fortfarande några journalister, men nattskiftet är garanterat minimalt. Och styrkorna har krympt snabbt under ett antal år när datorerna och internet tagit över. Journalisterna har allt färre kollegor.

Fan, va jag älskar den här stan. Den här tiden på året behöver man inte åka någonstans för att ha det bra. Staden har allt. Önskar bara att jag hade lite mer tid att vara ute och uppleva den tillsammans med sambon.

Apropå ingenting; vi har en granne här i huset. Han bor precis ovanför. Jag har lärt känna honom en smula efter att han flyttade in och vi brukar ses då och då. Oftast hos honom även om det händer att han tittar förbi. Han har ett begränsat umgänge, det fungerar inte med så konstiga arbetstider – de är oreglerade påstår karlen. Tyvärr är han nyskild, det hände i höstas. Han hade drabbats av en skada, något jobbrelaterat. Jag vet så mycket som att han har en grabb som heter Johan. Killen går i grundskolan, någon av de första klasserna. Men det är svårt för hans pappa i kontakten med exet, de drar inte jämt och han hinner inte vara farsa på det vis han skulle vilja.

Tydligen har han ett jäkligt jobbigt år bakom sig. Förresten jag nämnde inte vad han heter, ett ovanligt namn — Jost Härjfeldt. Nu i april såg jag inte röken av honom, vet inte vad han pysslade med. Egentligen borde han inte ha något att klaga på. Han jobbar som stridspilot och gör något IT-relaterat för flygvapnet. Ganska glassigt jobb, eller hur? Varje år vid den här tiden åker han till Paris och den stora flygmässan. Skulle inte förvåna mig om han är med och kränger Gripenplan. Fast det vet jag inte säkert.

Nu vaknade Birgitta, hon fick en morgonpuss och sen öppnade hon balkongdörren, så nu hör man fågelkvittret och där skrek fiskmåsen till. Det hörs ett svagt brus från staden som håller på att vakna. Det är fortfarande tomt i luften, senare på morgonen lämnar planen Bromma som i bisvärm efter bisvärm.

Jo Jost, grannen, hade ett jäkligt år. Skilsmässa, en svår skada med sjukhusvistelse och sedan en lång sjukskrivning. Då var han inte som nu borta periodvis. Han var hemma hela tiden och gick mest omkring och flanerade på stan. Skrotade i de få antikvariaten som är kvar — påstod han. Nu i helgen har han bjudit över mig och Birgitta till sin kolonilott vid Karlbergskanalen. Den ligger mitt emot marketenteriet. Vad ska en kille som han med kolonilott till egentligen? Ja, han får väl berätta själv. Hoppas vädret blir lika bra på lördag.

Ha en bra dag, Jan